Tuotetiedot
En lång sjöfartsstrejk vid ingången till 1980-talet blev droppen som fick bägaren att rinna över. Finlands lastsjöfart klarade inte längre av de ständiga kostnadsökningar som hade kännetecknat hela efterkrigstiden. Antalet lastfartyg under finsk flagg minskade i snabb takt och det finskflaggade småtonnaget stod inför en total kollaps. Många mindre rederier hade redan tvingats ge upp då en grupp redare med Alpo Mikkola, Hans Langh, Kaj Engblom, Bror Husell och Leif Lindroos i spetsen ansåg att måttet var rågat – småtonnaget måste räddas.
Deras lösning blev lika radikal som effektiv och lade grunden till ett unikt samförstånd mellan arbetsgivare, arbetstagare och statsmakten. Kostnaderna reducerades genom ett skräddarsytt småtonnageavtal och rederierna med mindre lastfartyg i utrikesfart organiserade sig i en egen branschorganisation. Deras småtonnageavtal kom med tiden att bli en förebild för så gott som alla kollektivavtal inom den finländska lastsjöfarten.
Kostnadsreduceringen möjliggjorde statligt räntestöd som i sin tur skapade helt nya möjligheter för inhemska rederier att beställa nybyggen i småtonnageklassen. Fartygen fick finsk flagg med inhemska besättningar och sysselsattes av exportindustrin. Denna symbios innebar att industrin i Finland fick tillgång till toppmoderna lastfartyg som var planerade för deras transportbehov. Småtonnaget i Finland och på Åland upplevde en aldrig tidigare skådad storhetstid.
