Tuotetiedot
Kriegsmarine vid Abolands och Ålands sjö- och hemmafronter 1939-44, del 2. Denna del fokuserar på skärgårdsamhället gensvar till den tyska marinmilitära närvaron. Tyska trupper hade huserat i skärgården under 1918 års krig varvid de styrande och medelklassen i området upprätthöll en hyllande minneskultur. Vid sidan av tyskeriet fick Lapporörelsen 1930 ett ansenligt genomslag också i skärgården. Brukspatronerna Emil Sarlin i Pargas och Gustaf Dutta Wrede i Dalsbruk var bagge Lappomän som finansierade lokala skyddskårer och marinskyddskårer. Väståboland återskapades som Pargas Kalkbergs Ab:s skärgårdsdomän. Åbo utövade de svarta – ett kotteri av hogerradikaler i Svenska klubben – ett radikalhogerns dirigerande inflytande i kulisserna. Överallt i skärgården undertrycktes samtidigt alla lokala arbetar- och vänsterrörelser eller koopterades som i Dalsbruk. På Åland uppstod ingen Lapporörelse även om enskilda påverkare uppträdde som högerradikaler. Tilltron till Tyskland var inte heller lika genomgripande som i Åboland då de flesta skeppsredare var skärgårdssamhällets västorienterade, om än håglöst och overksamt. Detektiva Centralpolisen inrättade hösten 1919 en byrå i Mariehamn. Den blev allt annat än popular bland ålanningarna och byråns samtliga tre ledande jägarofficerare fick stryk. Byrån lades ned 1923, men från medlet av 1930-talet och under krigsåren bedrev statspolisens detektiver igen en systematisk underrättelseinhämtning på Åland i maskopi med landshövdingen Ruben Österberg. BEFÄSTNINGSBYGGENA på Åland liksom stationeringen av Skärgårdshavets kustbrigad med flera tusen finska och finlandssvenska soldater till öarna inlemmade under krigsåren det åländska samhället i ett maktpåliggande fastlandskoncept. I samma riktning verkade uppställandet av skydds- och lottakårer under namn av Ålands Hemvärn och Ålands Hemvärnskvinnor. Genom dessa kanaliserades ett dominant fastlandsinflytande in i landskapet och åstadkom en djup social klyvning som gick rätt genom det åländska samhället. KRIGSSLUTET och stilleståndsavtalet 4.9.1944 gav till en början upphov till förvirring på Åland med en utbredd förstämning. Konsekvenserna blev betydande. Fastlandstrupperna drogs bort, hemvarnet upplöstes, sovjetkonsulatet som stängts 1941 öppnade igen, en lokalavdelning till kontrollkommissionen anlände till Mariehamn och kustforten demolerades ännu en gång. Landshövdingen Österberg som mastrat i landskapet fick respass. Det åländska samhällslivet som under krigsåren underordnats ett kraftigt fastlandstryck återgick till sina tidigare former. Landstingets talman Julius Sundblom grundade goodwill Föreningen Åland-Sovjetunionen. Landskapsinstanserna, påverkarna och Ålandstidningen förträngde krigsårens många förödmjukelser. Pärmfotografiet torde föreställa de åländska lottaledarna Ethel Johansson och Valborg Olofsson i Kustsoldathemsforeningens varuforråd i Stadshuset i Mariehamn 1942. De är klädda i gröna soldathemsdräkter. Bägge erholl som utmärkelse Frihetsmedaljens II klass. SA-kuva.
Arviot
Tuotearvioita ei vielä ole.